Hej Kitty!

Du har väl inte glömt mig? För jag har inte glömt dig!! Ofta, ofta, formulerar jag tankar och frågor i huvudet som jag tänker att jag ska ta upp med dig – men så kommer det där livet liksom emellan… Det är jobb och skola och familjen och teaterföreställningar och ”poff” så har tiden tagit ett skutt igen. Men ha tålamod med mig. Det kommer. Jag vill skriva till dig. Det gäller bara att få in det i den dagliga rutinen. Till exempel genom att skrämma liv i min stationära dator. Det får bli mitt jullovsprojekt. Japp! Så blir det. ❤️