Lyssna eller läsa?

Sedan utbrändheten har jag nästan helt slutat ”läs-läsa”, det är talbok som gäller för det mesta. Jag lyssnar mycket och ofta, och märkligt nog (eller kanske inte så märkligt egentligen) gillar jag olika böcker när det är talbok. Helst ska handlingen vara förhållandevis ”rak” och så måste det givetvis vara en ”icke-irriterande” uppläsare.

I talboksform mäktar jag med (om det är en bra uppläsare) många böcker som jag annars skulle avfärdat som nästan kiosklitteratur; deckare, feelgood, chicklit…

Men bäst är det naturligtvis när det är bra både innehållsmässigt och förpackat. Vibeke Olssons Molnfri bombnatt är nog den bästa talboken jag hört! Per Anders Fogelströms Stockholmssvit är också underbar som talbok, Moa Martinssons Kvinnor och Äppelträd och Sallys söner, alla Jojo Moyes böcker… Lucy Dillon är en typisk sådan författare som jag skulle ha ratat i bokform, men charmas oerhört av som talbok; första boken av henne jag hörde handlade om en kvinna som fick ärva ett hundpensionat och sedan följde flera andra som var fristående, men som utspelade sig i samma stad. Jag är väldigt svag för sådant, ett café som förekommit i en annan bok, en sur hantverkare som vi kanske från en annan bok, vet just fått sitt hjärta krossat osv osv…

Hur gör du Kitty? Läser och lyssnar du på samma slags böcker?