Bokbloggspremiär

Du lever i migKära nån; redan rubriken på det här inlägget bäddar ju för prestationsångest men jag tror aldrig att jag har bokbloggat förr, så det är faktiskt premiär.

Jag har läst (ja, eller lyssnat på om vi ska vara petiga) Du lever i mig av Kajsa Grytt, juli-boken i den nystartade Fb-ljudbokcirkeln jag tillhör.

Peter, en ung man i 25-årsåldern, hittar efter faderns död en låst byrå full av oöppnade brev, adresserade till honom. De visar sig komma från modern, Veronica, som försvann spårlöst när Peter bara var tre år, och som det aldrig talades om i hemmet. Utgången är på förhand given; naturligtvis läser Peter breven och söker upp sin mamma. Detta till trots är det, långt ifrån någon feelgoodskildring.

Breven står i centrum; det är genom dem vi kan pussla ihop Peter och Veronicas historier och ana, men aldrig få serverat, nycklar till romanens nutid. Efter hand som Peter läser, väcks känslor och minnen som föranleder honom att till sist ta steget och resa till New Orleans och söka upp den mamma han trott vara död. Genom breven skymtar ett destruktivt äktenskap mellan två människor som uppenbarligen aldrig nådde fram till varandra; vi får en bild av fadern, Robert, som en introvert, ordknapp man i lagens utkant med nära till både dryckenskap och ilska men som ändå av Veronica upplevdes som den som bäst förmådde tolka och tillfredsställa barnet Peters behov.

Till en början kom jag inte alls in i romanen; jag fick börja om flera gånger och hade det inte varit för bokcirkeln hade jag nog givit upp, något som är extremt ovanligt för mig. Till stor del tror jag det berodde på författaruppläsningen; jag retade mig på Kajsa Grytts monotona läsning. Jag vande mig efter hand, men det tog ovanligt lång tid. Boken hade verkligen vunnit på att läsas in av en proffsuppläsare!

Jag är väldigt kluven till vad jag egentligen tycker om boken. På något sätt känns den inte riktigt färdig. Berättelsen spretar åt olika håll, karaktärerna saknar trovärdighet och språket lämnar stundtals ganska mycket övrigt att önska. Läraren i mig, hade velat lämna tillbaka den till Kajsa Grytt med pilar och streck och kommentarer i marginalen för omarbetning, för det är en berättelse som hade förtjänat lite mer jobb!

Jag älskar beskrivningarna av New Orleans, jazzen, värmen, människorna och jag gillar att Peter och Veronica inte bara faller i varandras armar och rider rakt in i solnedgången, även om jag annars är väldigt svag för lyckliga slut.

Min favoritkaraktär i boken, som egentligen nästan inte är med alls, är Peters flickvän Sara, som känns som en frisk och normal fläkt bland alla vinddrivna existenser. En annan karaktär som jag däremot inte köper alls är Wendell, den amerikanske jazzmusikern som får Veronica att för andra gången bryta upp och starta om på en ny plats. Beskrivningen av honom känns som en platt återvändsgränd och hade verkligen behövt mer arbete för att förtjäna sin plats i handlingen.

På något sätt, samtidigt som jag nyss sade att jag tyckte karaktärerna saknar trovärdighet, tycker jag att de också, just genom sina tillkortakommanden, känns väldigt äkta; Peter som har så mycket känslor som han saknar förmåga att sätta ord på, och mamma Veronica som tvärtom är mer ord än känslor. Hon förklaras som ”en som flyr” och jag hade velat veta mer om vad hon flyr från och varför och hur? Hon stack till USA och blev manusförfattare, samtidigt som hon egentligen aldrig hade sysslat med att skriva innan. Vad i hela fridens namn fick henne att göra det?

Men det är ändå så att berättelsen växer just i mellanrummen, i det som inte skrivs läsaren på näsan, så jag kan ändå inte avfärda den som dålig. Veronicas liv sedan hon reste iväg, är en historia i sig, som på vissa sätt känns överflödig, men ändå bidrar till en klangbotten som ger mersmak, men det är ändå för många oavslutade trådar för att skolfröken ska bli riktigt nöjd.


Har du läst boken Kitty? Vad tyckte i så fall du?

En reaktion till “Bokbloggspremiär

  1. Se där, det gick ju fint att premiärbokblogga! 😉 Tycker som du om den här boken, den spretar och känns inte riktigt färdig. Men jag tyckte om delar av den. Kan också rekommendera Kajsa Grytts självbiografi som hon skrev för ett par år sedan, den var riktigt bra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s