Måndag morgon 8.15…

…det är då min läkare har tid att ringa mig och ge närmare besked angående brevet som skrämde slag på mig igår.

Förstår du Kitty hur mycket jag kommer att ha hunnit googla innan dess?!

Sköterskan på vårdcentralen läste vad specialisten skrivit och tyvärr verkar det som att jag alltså h a r Barrets syndrom – det syntes antagligen inte med blotta ögat, men visade sig vid biopsin (spekulationer från min sida, eftersom ingen har tid att förklara) och även om jag teoretiskt sätt inser att det inte nödvändigtvis behöver vara hela världen så reagerar hela min kropp som om jag just fått en dödsdom. Jag är fullkomligt vettskrämd, jag som brukar hålla huvudet kallt vad som än händer. Barnen sover och jag önskar dem just nu dit pepparn växer (dvs till fadershuset), eftersom jag inte riktigt orkar vara sådär käckt mammalugn och ta ansvar för deras känslor. Jag vill prata med experter NU! Jag vill veta allt meddetsamma! Jag vill behandlas och opereras och helst trollas tillbaka ett dygn i tiden, eller åtminstone få dra täcket över huvudet ifred…

Mrs wet t-shirt?

Bildresultat för farbror melker saltkrÃ¥kan Precis som farbror Melker alltid badar med kläderna på, har jag börjat duscha med sovtröjan på före läggdags nu under värmeböljan. Inte alls så läskigt som jag trodde det skulle vara att ligga i sängen med blöta kläder och det torkar igen skrämmande snabbt. Eftersom farbror Melker är sötare än jag så får du hålla till godo med honom på bilden.

Godnatt och sov så gott Kitty!