Dokumentär både fjär och när

IBildresultat för ester blenda nordström filmgår såg vi en spännande dokumentär på svt-play, om Ester Blenda Nordström, den svenska journalisten som walraffade 20-30 år innan Günter Walraff ens var född. Hon var en välbärgad överklassflicka, och en av blott fyra kvinnliga skribenter på Svenska Dagbladets stockholmsredaktion, men hade inte alls lust att bara skriva om mode och matrecept, utan satte in en annons, fick tjänst som piga på en bondgård i Sörmland, och skrev sedan högt uppskattade”insider-reportage”. När hon efter ungefär tre månader ljög ihop en ursäkt att avsluta sin tjänst och återvända till huvudstaden, gjorde hon det som kändis och hennes krönikor resulterade i boken En piga bland pigor. Nästa uppdrag blev som lärarinna i lappskolan, där hon följde de nomadiserade samerna (denna gången blev hon förtidigt hemkallad av ett äkta dödsbud) till fjälls och sedan skrev boken Kåtornas folk. Hon blev kompis med Evert Taube på Gyllene Freden och åkte inspirerad av hans sjömansvisor på, av tidningen sponsrad reportageresa till Argentina och USA. Senare reste hon även i Kina, Japan och Kamtjaka (Sibirien) – första delen av resan med hjärtevännen Carin, sista anhalten som ”tillfällig” hustru till äventyraren René Malaise.

Däremellan hann hon, som enda kvinna, gå lantbruksutbildning – och när jag läser mera om henne på Wikipedia (se länken ovan) så står det även att hon fällt en svensk regering, räddat tusentals finnar undan svältdöden, fängslats på Ellis Island när hon skulle göra ett reportage i immigranternas fotspår mm mm. Hon skrev en lång rad böcker, både reportageskildringar och de populära flickböckerna om den käcka pojkflickan Anne-Mari, som jämfördes med ”Anne på Grönkulla” och anses ha inspirerat Astrid Lindgren till Pippi Långstrump. Visst är det märkligt att vi inte hört mera talas om henne?!


Idag upplevde jag realitysåpa av det mörkare slaget på närmare håll än vad som känns bekvämt. Det kom brev från läkaren på VC att gastroskopin visat prov på Barrets syndrom (dvs sådana magsyreorsakade förändringar i matstrupen som i sin förlängning min pappa dog av, och som rädslan inför att utveckla var själva anledningen till att jag bad att få göra gastroskopi från första början). Bildresultat för munch skriet

Nu t r o r jag, att läkaren på VC har missuppfattat något i provsvaren, för när jag talade med specialisten som gjort gastroskopin och nämnde min rädsla för att refluxproblemen skulle orsaka Barrets syndrom, sade han tydligt och klart att jag inte hade det. Magsäcken och matstrupen var röda och iriterade trots Omeprazol och han rekommenderade en annan medicin, och försäkrade att jag skulle kallas till nya undersökningar med jämna mellanrum, och hållas under uppsikt så att jag inte skulle utveckla några läskigheter.

Så kommer brevet från vårdcentralen som skriver att jag HAR dessa läskigheter och jag tänker genast att nu har lilla indiska farbrorn missuppfattat – men samtidigt står det där svart på vitt, med en liten förklaring om vad det innebär och att en biopsi tagits, som om den faktiskt visar på detta!!!

Jag rekommenderas fortsätta med samma medicin som innan (och inte den nya, bättre sorten som experten sade att han skulle föreslå) och i övrigt inte göra något särskilt.

Imorgon får jag ringa och kolla vem av dem som pratar i nattmössan, och även om jag till nästan hundra procent är säker på att det är som magexperten sade, så blev jag mer skärrad än jag själv visste om. När barnen, som höll på att plantera om blommorBildresultat för arg mamma skriker, frågade mig var krukorna vi köpte på IKEA för ett tag sedan, stod, flög jag i luften och fräste att jag precis fått brev om att jag antagligen hade samma sorts cancer som pappa dog av och så ville de att jag skulle hålla reda på deras förbaskade krukor! *plats för konstiga svordomstecken och krumelurer* Stor gråt och tandagnisslan uppstod, innan lugnet åter sänkte sig och barnen fixat blommorna, jag snörvlat färdigt, alla hade kramats och maken sett till att vi alla fått mat i magen.


För övrigt säger maken att jag borde skriva om en sak i taget, och inte allting huller om buller – då skulle bloggen bli trevligare. Håller du med om det Kitty? Jag tänker på dig mera som en dagbok än som en blogg, fast jag vill ju förstås att någon läser. Kanske borde jag fundera ett snäpp eller två, och inte bara skriva hej vilt och posta sedan: Vad tycker du?


 

8 reaktioner till “Dokumentär både fjär och när

  1. Hälsa Th att en av läsarna tycker att ens personlighet blir lite tydligare, när man skriver som man tänker. Jag kan ofta börja skriva om en sak och *vips* så är jag ute på ett stickspår. 😉

    Liked by 1 person

    1. Ja, det vore kanske förnuftigt. För att inte tala om vilken nyttig övning i självbehärskning det skulle bli! Jag får väl i bästa Hondjursstil göra någonslags mitt-emellan-variant där jag försöker dela upp saker lite mera. Risken är bara att jag inte klarar just det där med sparandet, utan börjar posta massor av inlägg istället, och så kommer hälften bort, eftersom folk bara orkar läsa det sista…

      Gilla

    1. Jag ringde direkt till specialisten, som gjorde undersökningen och fick veta vad de egentligen hade skrivit. Alla prover är inte klara än, men jag HAR Barrets syndrom, fast i ett väldigt tidigt stadium. Om inte provsvaren säger något helt annat, är det ingen omedelbar katastrof, men det hade ju onekligen känts bättre att vara patient direkt hos dem (specialisterna) istället, vilket tydligen tyvärr inte går. =(

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s