Skrock och skolmat

Hej Kitty! Bildresultat för fredagen den trettonde

Det är fredagen den trettonde idag, hur känner du inför det?

Tror du dig drabbas av mera otur vissa dagar än andra? Ja, alla drabbas ju såklart av mer otur vissa dagar än andra; det blev en klantig formulering; jag menar såklart beroende på vilket datum det är. Datumet i sig kan ju inte rimligen påverka ödets gång, men kanske kan det ha en viss ”placeboeffekt”, att man förväntar sig katastrofer så till den milda grad att de till sist inträffar?

Vissa skrock kan man ju ändå förstå upprinnelsen till. Det är ju inte så smart att gå under stegar till exempel; personer som eventuellt befinner sig på stegen kan ramla ned och skada sig eller tappa/spilla saker i huvudet på den som går under. En krossad spegel är ger vassa skärvor, för att inte tala om hur dyrbar en spegel var förr. Att lägga nycklar på bordet innebär ju en ökad risk att de glöms bort och/eller hamnar i orätta händer…

Vad finns det mer för skrock? Jo, svarta katter! Spottar du tre gånger över axeln om du ser en svart katt korsa din väg? (En skum sed, undrar om det har något med djävulen att göra, det brukar det ha. Den svarta katten kanske troddes vara ett sådant där häxdjur ute för att hitta på ”hyss” och vars framfart kunde avvärjas med spott?)Johannesört

Det är mycket man måste göra för att inte drabbas av otur. Säga konstiga ramsor ifall man råkar säga något samtidigt som kompisen. Slå varandra om man ser en gul bil. Säga peppar, peppar ta i trä, för att något ska bli som man hoppas. (Är det då trä, som i ett krucifix tro?) Vitlök mot vampyrer, och stål i olika former som ska läggas både här och där. Johannesört som man fått av en vän sägs skydda mot trolldom. Vad finns det mer?

När jag var liten blev det stensäkert regn nästa dag ifall man dödade en spindel. Det blev det å andra sidan ifall man inte åt upp sin mat också, du vet den som de stackars barnen i Afrika så gärna ville ha. Å, alla dessas stackars barn i Afrika som skulle utfodras med leverbiffar, redd grönsakssoppa och klumpigt potatismos – jag tyckte nästan mer synd om dem för den sakens skull än för hungern. Ifall de nu var så fattiga, varför skulle de tvingas äta så äcklig mat?! Jag antar att jag inte var det enda välnärda i-landsbarnet som fantiserade om olika konstruktioner för maskiner/långa rör som snabbt kunde skjutsa iväg den överblivna maten innan den blev dålig.

Jag har fortfarande svårt att lämna mat på tallriken. Som barn var jag smal som en speta och blev alltid trugad att ta mera, så jag skulle få lite hull, något att ”ta” av. Det är knappast aktuellt längre, den extra längdcentimetern till trots, men jag får starka olustkänslor när jag inte äter upp.

I skolan predikar jag för mina elever att de hellre ska ta flera små portioner, som de orkar äta upp, än ett jättelass som de sedan kastar. Det är förskräckligt så mycket mat som kastas i skolorna faktiskt! Fast inte av mina barn – de stackarna är hårt hållna. Jag tvingar dem dessutom att faktiskt smaka på maten innan de dömer ut den som oätbar; en klick stor som en ärta ungefär. Till min förtjusning ändrar de sig då ofta: Oj – det här var ju gott! Jag tar lite till! 

Och (nu är jag långt från skrock och fredagen den trettonde) jag måste faktiskt säga om skolmaten, att den oftast är jättegod! Bildresultat för skolbespisning förrBorta är de sura mattanterna som mekaniskt slevade upp samma mängd tråkmat till alla oavsett om de bett om mycket eller lite. Alla får ta själv. Det finns dessutom alltid ett par tre alternativ att välja mellan; det går bra att ta vegetariskt, utan att, som förr, ha behövt anmäla sig som vegetarian.

På min skola trollas det med rester. Har det varit mjukt bröd till maten en dag, finns det vitlöksdoftande brödkrutonger på salladsbuffén nästa dag och mer än en gång har jag känt igen föregående menyer som ingredienser i dagens paj. Det finns nästan alltid ugnsrostade grönsaker, (kanske rödbetor, lök, morötter) och salladsbuffén har alltid minst ett tiotal olika spännande varianter att bjuda på.

Salladsbuffé skolrestauranger
Bild från Malmö skolmåltider.

Ofta finns det pastasallad eller någon matigare salladsvariant med potatis, bönor och/eller linser i när det serveras ”skumma” tillbehör som bulgur eller couscous. Olika dressingar, spännande röror och naturligtvis små skålar med separata grönsaker, sådana som även den kinkigaste lilla mun estimerar; morotsstavar, gurkbitar, grön sallad utan dressing.

Men på min skola finns ofta även citronklyftor, starka pfeferonis, stekt svamp, keso, riven ost, oliver, hummus mm. Alltid knäckebröd, flera sorter dessutom. Hyfsat ofta ”hemmagjord” färskost att bre på. Hur detta är genomförbart med den snudd på obefintliga budget som finns, övergår mitt förstånd. Så hurra för skolmaten och skäms, alla som klagar!


Och apropå att kasta mat. Det b l i r inte regn nästa dag. Då hade vi levt i Atlantis vid det här laget. Finns det fler ”skrock-myter” vi kan sticka hål på Kitty?

3 reaktioner till “Skrock och skolmat

  1. Jag har lärt mig att det blir regn om man dödar en spindel. Kanske skulle leta upp en (helt oskyldig) och testa? Behöver verkligen regn. Fast som jag minns det så finns det ingen tidsangivelse (tex att det blir regn imorgon), och förr eller senare blir det väl alltid regn. Så den är väl sann på sitt sätt. Även om det blir regn också även utan dödad spindel.

    Vissa skrockgrejer känns som att de mest är för att vara snälla. Tex om en fågel bajsar på en eller om det regnar på ens bröllop ska det väl betyda tur eller lycka. Det kan ju vara lite tröstande att tänka på det, om man nu tycker illa om regn eller får bajs i håret. Gillar dem därför, tycker tröst är bra. Fast vet inte om de är sanna precis. Tur och lycka är ju rätt diffusa saker, så svårt att snabbt dra någon slutsats.

    Kul med skolmaten. Bara ätit skolmat på folkhögskola på senare år, där brukar det vara väldigt bra också 🙂

    Liked by 1 person

  2. Ja, det är nog ofta sagt som tröst. (Jag har varit med om båda; tack och lov inte samtidigt, det hade varit lite magstarkt.) Folk brukar säga till gravida som mår extremt illa att det betyder att det är ett starkt och friskt barn. Typisk tröstkommentar. (Som dessutom inte stämde på mig; jag har varit gravid tre gånger, men har två barn. Den graviditeten då jag mådde illa, slutade i mitt fall också illa.)

    Gilla

    1. Missade att du skrivit om spindlarna. Min hjärna tycker att det är överkurs att läsa exakt varje rad..

      Tycker det låter mer riskabelt att definiera gravidillamående som lyckobringande, till skillnad från hur det är med bajs i håret är det så mycket som kan hända under en graviditet, och som saker kan vara tecken på. Så större risk att det inte stämmer då.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s