Vi har för närvarande många som ringer men tar strax emot ditt samtal…

Bildresultat för telefonköHej Kitty!

Jag avskyr verkligen telefonköer! Idag försöker jag komma fram till min vårdcentral för en del ärenden jag samlat på mig sedan i våras någon gång när jag senast försökte komma fram. Det slutade då med att, när jag äntligen kom fram, den vänliga sköterskan beklagande konstaterade att det inte fanns några tider, varken , eller inom överskådlig tid. Precis allt var fullt, så långt som bokningssystemet sträckte sig. Jag fick ringa om en vecka igen, bara för att få samma besked men blev uppsatt manuellt på någon form av kölista. Trodde jag i alla fall.

Med tanke på att det är juli nu och jag inte hört något misstänker jag skarpt att jag glömdes bort och/eller försvann. Då, i slutet av mars, när jag inte fick tag i någon, vände jag mig till en nätdoktor istället och fick hjälp inom en timme. Smidigt. Men nu är jag så gammaldags att jag gärna vill gå, rent fysiskt till en doktor (fast snart törs jag väl knappast visa mig av rädsla att framstå som värsta hypokondrikern). Förutom åkommorna jag velat ha hjälp med sedan Bildresultat för hallux valgusi våras skulle jag vilja visa mina knölar på fötterna och höra ifall det inte är dags att göra något åt dem nu. Innan besvärades jag inte direkt av dem, förutom att det var svårt ibland att hitta skor som var tillräckligt breda, men nu har jag ofta ont i fötterna. Jag skulle egentligen också vilja testa vad jag är allergisk mot, eftersom jag upptäckt att mina morgonnysattacker blev bättre och/eller försvann när jag började norpa av Storasysters allergitabletter. Fast jag gillar inte att hålla på att experimentera själv med mediciner på måfå; jag vill gärna veta att jag tar rätt medicin för rätt åkomma.


Efter ett slag kom jag så fram, och efter att ha påpekat att jag stått i kö sedan i slutet av mars, fanns det plötsligt en tid om 14 dagar. Kruxet är att den ena saken jag vill ha hjälp med är allt mer tilltagande klimakteriebesvär, och det har blivit så illa (återigen om det nu är det det är, jag hade ju gärna föredragit att en läkare, inte jag själv, ställde diagnos på mig!) att jag inte sover alls om nätterna pga dessa förbaskade temperatursvängningar, som omväxlande kommer som frossa och omväxlande som värmevallningar med sådana svettattacker att det är snudd på löjligt.

Varje gång jag försöker nämna detta inför vården, viftas det bort som en liten bagatell. Likadant nu – min andra åkomma, som jag då inte alls upplever särskilt akut, är tydligen då av mera legitim art, nämligen att jag har ett brock på övre magmunnen som ger mig refluxproblem på nätterna, läskigt och obehagligt och har naturligtvis samband med vad jag äter och dricker och hade blivit bättre om jag inte vore överviktig. Om jag tänker på vad jag stoppar i mig och knaprar mängder med magmedicin har jag inga besvär av det, men det känns som att någon kanske borde kika så det inte blivit värre, eller är något läskigare (min pappa hade samma problem och utvecklade cancer i matstrupen pga de här refluxerna, det kommer helt enkelt upp frätande magsyra i matstrupen när man ligger ned, och det kan man ju räkna ut med lilltån att det inte är bra, även om man bortser från det faktum att det är ofantligt obehagligt.)

Men, nu var det alltså de här förbaskade värmevallningarna som känns mest akut; det känns som om jag har feber och jag har slutat sova på nätterna! I natt gick jag och lade mig kring midnatt, somnade vid tvåtiden och vaknade igen vid tre. Sedan sov jag kanske sammanlagt en timme till, utspritt på ”småskvättar” här och där, innan jag gav upp försöken. Är det verkligen rimligt att jag ska behöva vänta 14 dagar innan man gör något åt det här?! Ska jag återigen kontakta en nätdoktor och, utan undersökning, ordineras något per telefon, till skyhög kostnad för min ordinarie vårdcentral?!

Hade jag behövt vänta lika länge om jag sökt för någon annan åkomma?! Först blev jag så glad att jag överhuvudtaget fick en tid att jag inte reflekterade över att den ligger två veckor fram i tiden, vilket innebär att hela återstoden av min och makens gemensamma semester kommer att försvinna i sömnbrist, huvudvärk och svettningar. Ja, det kanske inte är superakut, men jag blir g a l e n!!! Om jag hade bott ute på landet eller i obygden hade jag kanske förstått att det är svårt med tider, men jag bor ju faktiskt i en storstad! När jag lagt på luren började tårarna rinna så maken kom och undrade vad som hänt.

Gnäll och ynk! 

Bildresultat för gafsan
Kopierar in en bild på Gafsan, både för att den passar bra i sammanhanget och för att visa att jag lärt mig hur jag ska göra! Tack för alla bra tips! ❤

Ps: Nu sitter jag faktiskt i telefonkö igen (eller väntar på att bli uppringd – denna gången funkar det) för jag känner att jag ilsknade till. Det här är inte rimligt! Magen kan vänta, men jag kan inte vänta fjorton dagar med att sova och må som en människa!!! Så det så! 

Uppdatering: Jo då. Efter flera timmars väntande blev jag så äntligen uppringd, och nej – det fanns i n g a tider. Efter en kombo av upprörda sakargument, ilsken ironi och slutligen storgråt och snyftningar bad sköterskan mig vänta kvar i luren (antagligen av pur utmattning) och återkom så med en tid på onsdag förmiddag. (som antagligen då hade funnits hela tiden men som jag aldrig fått om jag inte förnedrat mig och ställt till scener! Ska man skratta eller gråta – det är frågan? Vi bestämmer att se det som en bra sak ändå. Hoppas bara att jag inte hinner mörda någon innan onsdag. Ikväll ska jag träffa kompisar och dricka hinkvis med champagne, så i natt lär jag väl sova som en klubbad säl i alla fall!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s