Sommarlov

Vad gör du på ditt sommarlov Kitty? Ja, eller om vi ska använda det vuxnare ordet semester kanske; du kanske inte är lika barnslig som jag och blir förolämpad annars?

Det är fördelen med att jobba på skola, man får fortsätta ha sommarlov. Det kommer till ett högt pris i och för sig. Jag kan bli snudd på skogstokig av att behöva försvara min ledighet inför folk, som inte vet och förstår att vi lärare faktiskt inte har ett dugg mer semester än någon annan, utan att våra lov är inarbetad tid. En vanlig vecka arbetar jag 45 timmar. 35 av dem är schemalagda och måste vara förlagda på skolan. Resterande tio är så kallad förtroendearbetstid och den rår jag över själv.

Personligen gillar jag att jobba ganska mycket på skolan, det blir enklare eftersom där finns material och skrivare, kollegor att bolla med och framför allt inte alla distraktioner som finns hemma. Men i praktiken innebär det att jag jobbar först 40h/v på jobbet och sedan kanske 15 timmar hemma (antagligen mer ifall man ska räkna riktigt noga). Att läsa fackböcker, hänga med på olika Fb-sidor som handlar om utbildning, nätverka, testa olika pysselidéer, reflektera och analysera är ju egentligen inget jag direkt räknar som att jag jobbar. Men det är just sådant man ska göra på sin förtroendetid, och den är egentligen inte heller inrutad såtillvida att det är 10h/v, utan istället ett visst antal timmar om året, så om jag går en sommarkurs, eller läser tillräckligt många fackböcker i hängmattan kan jag glatt räkna av de timmarna och gå hem och tänka på annat, klockan tre en vanlig oktobertorsdag istället.

Sådant händer ju aldrig i verkligheten förstås. I verkligheten gör man så mycket annat på sin schemalagda arbetstid, som inte ens ingår i läraruppdraget, och som egentligen precis vem som helst kunnat göra lika bra, eller ofta bättre. Det kan handla om städning, att springa ärenden, handla, medla i konflikter, leta efter borttappade vantar, mössor, väskor, gympaskor. Städning får jag skriva en gång till, för det är faktiskt snudd på absurt hur mycket tid vi lärare lägger på det.

Och på att försöka trolla med inga pengar alls och försöka hitta gratislösningar, eftersom det råder olika former av inköpsstopp och budgetrestriktioner, eller märkliga kommunala upphandlingsregler som gör att det inte ens går att handla det som behövs. Det tar så sjukt mycket tid att försöka kringgå en massa sådant trams att det måste kosta ofantliga summor ifall någon skulle sätta sig och räkna på helheten.

Ett år när jag hade ”egen” klass i särskolan blev det plötsligt inköpsstopp innan jag hunnit få iväg min beställning med kontorsmateriel och jag hade i princip ingenting. Jag fick ta med blyertspennor och suddgummin hemifrån och fick tigga pärmar och gem från mannens jobb. Det är så absurt att det låter som om jag hittar på men jag tror det är ganska vanligt; på min förra skola lade sig biträdande rektorn i minsta lilla detalj i beställningarna. Vi fick till exempel inte köpa häftmassa tyckte hon. Det kunde vi komma ned till henne och få, för hon hade ett extra paket på sitt kontor.

På skolan där jag jobbar nu, lade den administrativa chefen ned avsevärt av sin (och vår) arbetstid på att skicka upprörda mail till hela skolan om att någon hade köpt skrämmande mängder tape (säger man tape? – kanske tejp är bättre, fast det ser konstigt ut i skrift), och nu fick vi minsann sluta slösa och tänka efter innan vi beställde. Vid närmare granskning visade det sig att ett arbetslag hade köpt två paket á tio rullar var, att fördelas på två, eller tre klasser (-det kan gå åt ganska mycket tape i lågstadiet kan jag meddela – hos oss har vi gömt tapehållaren i ett skåp så det inte blir en grej att ta en halvmeter och sitta och leka med). Du kan ju tänka dig hur min stackars kollega kände sig, som utpekats inför hela skolan som en sådan ekonomisk skurk… (Och jag tror att det handlade om kanske 40:- dessutom!)

Vi lärare kostar också pengar, och varje timme som vi måste lägga på en massa småtjafs (som ju ändå behövs för att verksamheten skall fungera) innebär mindre tid till det som vi borde syssla med, nämligen att planera och bedriva god undervisning enligt styrdokumenten. Arbetar man dessutom i särskolan, som jag gjort i många år, får man dessutom lägga till att man förväntas vara arbetsledare för en lång skara, för det mesta, inte alltid, outbildade barnskötare och assistenter som ofta (återigen naturligtvis inte alltid, men skrämmande nog så ofta) har en helt annan värdegrund och h e l t andra ”glasögon” och åsikter om hur undervisning ska bedrivas.

Oj oj oj vad jag svävar iväg. Jag hade egentligen tänkt skriva om helt andra saker, men nu känns det som att det får räcka för idag. (Fast jag känner att jag vill skriva mera om lärares arbetsmiljö och kommunala skolor generellt som arbetsgivare, om att misshushålla med mänskliga resurser och om barnskötare/assistenter i pedagogisk verksamhet, men det får bli vid ett annat tillfälle. Skulle du vilja höra vad jag tycker om det?)

Du är fortfarande sådär tyst förresten Kitty! Det finns en liten fiffig statistikmojäng i bloggfunktionen som gör att jag faktiskt kan se att du varit inne och läst. Ja inte exakt vilken ”du” såklart, bara att. Någon. Har du gått och blivit blyg? För 10-15 år sedan när jag bloggade flitigt hade folk inte alls Facebook och Instagram i samma utsträckning (om ens alls – jag hade det iallafall inte) som nu. Kanske har det gjort att människor i större utsträckning ”småpratar” där, och istället använder bloggar till mer genomtänkta, sammanhållna inlägg. Tråkigt tycker jag. Eller, ja – så skall jag inte heller uttrycka mig, men personligen är jag svag för blandade skurar. Det behöver inte vara så himla högtidligt tycker jag. Vill jag säga något mera nischat kan jag ju skriva en artikel till en facktidning…

Nå – jag tänker iallafall skriva dagbok. Så det så! Ser du förresten att jag fått kläm på högerkanten? Det har dykt upp lite saker där; widgets har jag fått lära mig att de heter. Nu skulle jag vilja lära mig att ändra textstorleken i mina inlägg också, och dra in marginalerna, ifall jag tex vill skriva ett långt citat. Vet du hur man gör det? En annan sak jag tänkt på är att det kanske känns för krångligt för dig att kommentera ifall kommentarerna måste godkännas innan de publiceras. Vet du hur jag kan stänga av den funktionen så vore jag också tacksam?! (Eller riskerar jag att det kommer skumma grejer då, som jag måste ta bort?) Ja, och just det! Sista nu, jag lovar. Jag skulle vilja kunna ändra storlek på bilder så att jag kan lägga in lite småbilder i inläggen, som små frimärken här och där, för att lätta upp texten lite. Går det inte att göra? Om jag måste kladda för mycket tappar det ju sin charm – jag är inte mycket för redigering. Vitsen för mig med att skriva här är att få bubbla ur mig en massa utan att behöva tänka efter. Blir det fel, får du skälla på mig i kommentarerna så ändrar jag sen. Men bilderna – vet du så var snäll och förklara!

Puss på dig! Hoppas vi hörs i kommentarerna!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s