Första blogginlägget

Hej Kitty!

Det var länge sedan sist, men jag har saknat dig så himla mycket att jag känner att det nog ändå är dags att bli kompis med dig igen. Du är väl inte sur, hoppas jag, för att jag varit borta så länge? Jag har skrivit ganska tappert i ”Pappers-Kitty”, men hon kan ju inte svara som du kan…

Om du har hunnit glömma, eller är ny, så är det alltså du som läser nu, som är Cyber-Kitty, min interaktiva dagbok (efter Anne Franks dagbok) där jag kommer att skriva stort som smått. Jag har inte riktigt bestämt mig än för hur hemlig jag tänker vara; jag kommer ju såklart att skriva om fler personer än mig själv, och det är ju inte alldeles säkert att de uppskattar att bli skrivna om, på ett sätt så att de känns igen. Samtidigt så är du ju min, alldeles egna, dagboksvrå i cyberrymden och då måste jag ju faktiskt få skriva som jag vill! Kan vi inte säga så här Kitty, att om du vet vem jag skriver om, eller känner mig IRL, så kan du väl tänka på att dels inte försäga dig, så någon annan blir ”avslöjad” och dels inte ta illa upp ifall du tycker dig känna igen dig på ”fel sätt”  i mina inlägg. Säg då hellre till, så kan jag förklara, eller kanske ändra. Är det ok? I så fall tycker jag att det bara är att köra!

Vad vill du höra mest om? Vad vill du veta? Är det något du tycker jag ska förklara närmare? Vad tycker du jag ska heta förresten; mitt förnamn eller något ”hittepåigt”? (Du kanske till och med har något förslag?) Jag tar gärna emot all hjälp jag kan få såhär i början innan jag blivit varm i kläderna.

Kram på dig sålänge! Hoppas du svarar snabbt! 😘

3 reaktioner till “Första blogginlägget

  1. Eftersom jag är både barnslig och otålig så kommenterar jag mitt eget inlägg. Jag tycker du är lite långsam Kitty, det k a n ju iofs bero på att ingen vet om att du finns. Jag kanske borde ta reda på hur man gör för att pinga blogginlägg och, bättre och vettigare, tala om för folk att du finns… (fast annars kan jag ju alltid fortsätta konversera med mig själv, jag lär nu inte riskera några hatstormar iaf… [Nu får jag i alla fall se hur det ser ut när ett inlägg fått kommentarer.])

    Gilla

  2. Hej! Här är jag! Jag har aldrig kommenterat någons blogg förut, men eftersom du så gärna vill att man ska göra det, så provar jag! Jag tycker mycket om att läsa det som bubblar ur dig. Hoppas att jag inte ska göra dig besviken genom att inte kommentera så ofta. Det är ju det här med livet. Alltså det påtvingade vardagslivet. Som så ofta kommer emellan alla goda föresatser om bildning och njutning av livets goda. Men jag ska göra så gott jag kan. Mer kan jag inte lova! Men jag är iallafall glad att du skriver. You have a way with words, kära fd grannmamma.

    Liked by 1 person

    1. Hej!
      Vilken ära att få vara premiärkommentarsanledning! =)
      Jo, det därninga livet liksom. Det tar ju sin lilla tid. Du är välkommen så ofta du vill, hinner och har lust! Och tack för den fina komplimangen! ❤

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s